En avståndsbaserad skatt på lastbilar är fortfarande en mycket dålig idé

Kilometerskatt, slitageskatt, lastbilsskatt. Genom åren har förslaget om att införa en avståndsbaserad skatt på tung lastbilstrafik haft många namn. För cirka ett år presenterade den av regeringen utsedda ”Vägslitageskattekommittén” en utredning (Vägskatt SOU 2017:11), men kritiken blev hård och till slut kunde inte ens regeringen själv ställa sig bakom slutsatserna. Istället skulle de återkomma med en ny version. Detta skedde i fredags.

I finansdepartementets promemoria ”En ny inriktning för beskattning av tung lastbilstrafik” kan vi läsa att skatten exempelvis ska differentieras geografiskt utifrån tätorts- och landsbygdskörning och beroende på utsläppsmängd utifrån fordonstyp. Ett nytt grepp är att skatten även föreslås differentieras utifrån områden där det finns, respektive saknas, alternativ till vägtransporter. Det är omkring 30 procent av europavägarna, riks- och länsvägarna som berörs. Dessutom nämns också, något svepande, att skatten kommer stärka de svenska åkarnas konkurrenskraft gentemot de utländska genom att båda parter kommer betala denna nya skatt. Kilometerskatten, i denna tappning, kommer att läggas ovanpå andra skatter; skatteväxling – som tidigare omnämndes i samband med kilometerskatt – finns inte längre med i diskussionen. Ingenting nämns i promemorian om skattenivån eller vad tekniken som krävs kan komma att kosta. Inte heller om när skatten kan tänkas införas. Konsekvensanalyserna lyser därmed starkt med sin frånvaro.

Detta förslag skiljer sig en del från det tidigare, då det öppet genomsyras av två perspektiv – det fiskala och det ideologiska.I resonemang kring skattens roll som styrmedel för att förbättra miljö och dylikt, nämns också risken för att skatteintäkterna minskar då drivmedel blir allt renare. Därför anser finansdepartementet att det finns ett stort behov att ta ut kilometerskatt oavsett fordonens drivkälla, även om de också menar att skatten ska differentieras beroende på miljöaspekter. Styrmedelsfunktionen, som gärna lyfts fram, är således av underordnad betydelse.

Denna skatt kommer, om den införs, att läggas på alla andra skatter som redan belastar transportnäringen. Det är också svårt att motivera miljönyttan med en skatt som tas ut på avstånd istället för utsläpp, i synnerhet i ett land med så långa avstånd som Sverige har. Det är uppenbart att det fiskala intresset för ökade skatteintäkter är av stor vikt i detta förslag.

Att skatten ska tas ut på avstånd istället för på utsläpp motiveras med att vägtrafiken ska stå för de kostnader de medför i form av slitage och miljöbelastning. Vad som inte nämns är att lastbilstrafiken redan betalar en mycket stor del av sina egna kostnader; den smärre underfinansieringen motiverar inte ett införande av en ny, dyr skatt.

Vi kan acceptera en skatteväxling krona för krona som öronmärks för att täcka den del av kostnaderna som lastbilstrafiken idag inte täcker. En helt ny skatt som påförs ovanpå den höga skattebördan som transportnäringen redan har kommer enbart att sänka den svenska konkurrenskraften. Det gäller inte enbart åkerinäringen, utan alla som är beroende av handel och transporter – och i sista ledet är det konsumenterna som får betala de dyrare transporterna.

Mest uppseendeväckande är måhända att skatten är tänkt att användas för att tvinga bort godset från vägarna för att istället färdas på räls och vatten. De flesta som kan något om transporter vet att alla sorters transporter behövs och de kompletterar varandra. Exempelvis är det oftast lastbilar som kör godset första och sista milen och väldigt få produktionsanläggningar eller skogar är praktiskt belägna just intill en industrihamn eller en järnvägsstation. Alltså behövs alla typer av transporter. Att straffskatta ut ett av transportslagen kan enbart vara politiskt motiverat - inte samhällsekonomiskt.

Sammantaget är det lätt att konstatera att en avståndsbaserad skatt på lastbilstransporter fortfarande är en mycket dålig idé, oavsett vilket namn eller skepnad den för tillfället har. Vill regeringen göra insatser för bättre miljö och konkurrenskraft finns det en hel rad andra åtgärder den bör prioritera. Vi har en spännande teknisk utveckling på motorer och drivemedel som kommer ge stora miljövinster – varför inte stödja den mer? En skatteväxling som morot till den som väljer miljöbättre fordonsalternativ ger också goda resultat. Viktigast är dock att komma ihåg att Sverige är ett glesbefolkat land med långa avstånd, som är beroende av handel. En ytterligare skattepålaga på transporter försämrar våra chanser att konkurrera på en global marknad. Vi diskuterar gärna med regeringen hur framtiden beskattningssystem inom transportsektorn ska se ut – men då måste vi se till helheten.

Charlie Magnusson

Ansvarig opinion och samhälle